Michaela Persson

Det här brevet kan du gott och väl få på din säng någon dag, helst idag om jag ska vara ärlig.

Det enda som hindrar mig är att jag faktiskt är en bra flicka som är bra uppfostrad, det är mammas förtjänst för jag tror inte du kan lyckas med något!

 

Jag har länge velat berätta för dig hur jag känner men jag vågar faktiskt inte, och hur låter det? Jag vågar inte berätta för dig hur jag känner mig.. Tragiskt om man är en utomstående. 

Äntligen så ska du få veta hur jag känner, hur jag mår och vad som snurrar i min hjärna. 

Jag HATAR att jag ÄLSKAR dig, precis så kan man beskriva min känsla för dig. Om inte du var du så hade du varit ute ur min bild för så länge sedan. Du är den värsta i mitt liv, du har sårat mig mer än någon annan. Det hemskaste är att efter du sårat mig eller någon annan så bygger du upp någon slags tillit igen för att tilliten sedan ska raserar. 

Det har blivit värre med åren. Nu säger du grova saker till mig som jag inte längre att se åt sidan för. Du använder ord som sårar och just för att orden kommer från dig sårar dem mig ännu mer.

Jag mår så jäkla dåligt just nu och allt är på grund utav dig! Jag tänker inte vara snäll mot dig och gömma undan sanningen längre. DU får mig att må så dåligt! Just för att en person som man har så nära, i ens familj, förväntar man sig inte att den ska göra något liknande mot en. 

Det enda som du har gjort bra, det är att visa vad jag absolut inte vill bli. Jag skulle inte klara av att titta mig i spegeln om jag blev som du. Jag gör och kommer att göra allt för att inte bli något i närheten av vad du är.